För att det finns inte

Nej det här skönhetsidealet finns inte. Inte i mina ögon iallafall. I mina ögon är skönhetsidealet något som sociala medier, tidningar och bloggare har byggt upp. Och skönhetsidealet är helt jävla vrickat. Vem säger egentligen att tjejer ska vara smala, vältränade men samtidigt vara kurviga. Att vi ska vara helt perfekta och inte ha en endaste liten skråma. Vi ska inte ha ett endaste hårstrå på kroppen förutom på skallen, där ska det gärna vara blont eller brunt. Inget annat. Vem säger egentligen att vi ska ha perfekt stylade kläder och vi ska alltid vara roliga och glada. Den som säger det är en rygglös jävel. Och snart går ingen i världen med en ryggrad. Något måste förändras. Det är dags att acceptera sina brister. Det är dags att vara lycklig över vem man är. Det är slut med att folk ska behöva känna sig ”udda” för att man inte passar in i skönhetsidealets mall. För att folk är så jävla annorlunda och så ska det vara. Det är slut med ” tar sallad för att bli smal” , ”täcker hela ansiktet för att bli flawless” , ” färgar håret för att få rätt färg”. För att det är fan inte värt det. Det är det inte. I slutändan är det den äkta som vinner.

Var stolt över dig själv. Var glad för att just du är du och du är unik, okej? Gå ut och rocka alla finnar, celluceliter, fjun på låren, bristningar och sladdriga mage. Gör det. För att tillsammans kan vi radera detta ideal. Våra barn ska inte behöva växa upp med ständig ångest över sitt utseende. Ta risker. Gör det. För att i slutet är det så värt det. Stick ut och var stolt över det. För att du är så jävla perfekt som du är ❤

DSC_0215

14 dagars tystnad

Hej peepz! 

Här lyser jag med min frånvaro. Vill ändå inte känna mig pressad att blogga, jag kikar in här när jag känner att jag vill skriva av mig lite eller har tagit några bra bilder, när jag känner för det helt enkelt.

Vad har jag gjort de senaste två veckorna då? Inget särskilt förutom att fira min kusins student, ha sleepover, fått sommarlov och sovit. Sen får vi inte glömma heller att jag har lyckats få till en stukning 😀

I tisdags hade vi rast och klumpiga jag trampar helt jävla snett och sitter en kvart senare med bulan från tennisbollshimlen typ. Spenderar resten av dagen på sjukhuset och efter många om och men o känn o klämm o röntgen så kom läkaren fram till att det är mina senor typ som håller ihop foten förmodligen har gått sönder eller tänjts ut väldigt mycket. Detta ledde då till att jag skuttar fram på kryckor och måste ha foten i ett slags stöd typ en vecka framåt. Och att jag har en himla färgbomb på foten. Varierar mellan lila, grönt, blått och gult :)

Tajmade in detta perfekt lagom till gröna lundresan och badmintonlägret? Så det har blivit inställt, fasen som jag hade sett fram emot det!

Jag känner mig så begränsad med detta, är liksom nere. Är inte så lätt att bara dra ut på stan, gå till en kompis eller göra någon fysisk aktivitet. Jag som älskar att träna (även om det inte är ofta) kan helt plötsligt inte göra det? Kan inte dansa loss spontant till mina favoritlåtar, kan inte köra att svettigt medelpass på friskis, kan inte spontanrida och framförallt så kan jag inte spela badminton! Trots att det bara handlar om en stukning och några veckors begränsning så tar detta på mig.

Kalla mig töntigt eller jobbig, men jag behöver en hel fot just nu. Älskar att ha roliga saker att se fram emot och att vara ganska upptagen, att liksom vara uppbokad. Ogillar när en dag har gått och jag inte har gjort ett skit, blir så rastlös och tänker sedan att jag skulle ha tagit vara på dagen liksom.

Men, finns inte så mycket mer att göra än att acceptera det liksom. Min terapi får bli att vara uppbokad och ha massa andra roliga saker att se fram emot, träna överkroppen, äta massa gott, träna upp foten och verkligen ta vara på dagarna och dansa loss nån gång om dagen till the only way is up. Samt tagga riktigt tomatsoppa mycket till Stadium Sports Camp! Ska bli så sjukt roligt!!!! För de ska jag fan med på!!! Hel fot eller inte!!

Ta vara på det ni har hörrni <3

2829 30 31

 

Finaste vänner ❤

 

Kvällstankar och pepp

Hej peepz!

Vet ni vad som inspirerar mig?

Personer som är drivna. Personer som har ett tydligt mål och kämpar för det oavsett vad som kommer emellan. Personer som lyser av sitt engagemang och verkligen brinner för något. Personer som vågar vara sätta på sig sina vingar för att flyga mot målet. Personer som har så fullt med självkänsla att man lyfter upp omvaron till skyarna och kan vara glad för andras skull.

Ambitiös. Det är nog den finaste komplimangen enligt mig och ambitiösa människor är min inspiration. Jag dras nog lite till drivna, ambitiösa personer. Personer som verkligen vill få ut något av livet och som är beredda att stå för det. Ambitiösa människor som har mål.

Mål då? Vad vill man få ut av livet? Jag tänker att, har man inga mål, då har man ingen framtid. Alltså, javisst, man behöver la inte veta om man ska bli specialiserad kiropraktor eller blomvattnare när man är 12, men någon bild av framtiden tycker jag är viktigt att ha. Det är ju ändå målet som skapar vägen. Något litet som att ”jag vill bo i Portugal”, ”jag vill bygga mitt drömhus”, ”jag vill tjäna mycket pengar” eller ”jag vill träffa nya människor, det kan liksom vara grunden till en framtid, och det tycker jag är så spännande!

När jag ändå är inne på ämnet, gör en bucket list. Alltså en livsmålslista, punkta upp alla saker som ploppar upp i huvudet som du vill göra under ditt liv och skriv ner! Häng upp listan vid sängen eller någonstans i ditt rum och vips, så har du motivationen. Eller varför inte kopiera ut bilder? Drömmer du om att resa t.ex., är ju det ultimata att kopiera ut en bild på din drömplats, häng upp den vid sängen och så kommer du ihåg att, det där, det är vad jag kämpar för varje dag i skolan. Eller vill du bli fotbollsproffs, ha en bild på vm eller nåt och tänk att, där ska jag vara!

Och hörru, sträck på dig och var nöjd över att just du är du och du är unik (många du) och kämpa för vad du vill ha. Det är ditt liv och du bestämmer vad du vill göra utav det! Work it peepz! :))

– She needed a hero, so that´s what she became

DSC_01086

 

Mam o pap, ni är mina kämpare och er ser jag upp till! <3

Det här med att tro på sig själv

Hej peepz!

Nu har jag tänkt lite på sistone om det här med självförtroende och självkänsla och har dragit några slutsatser.

Jag som person är en sån som väldigt lätt känner av hur stämningen är eller hur någon mår egentligen. Efter att jag har ”skannat av” en person så vet jag ganska säkert om det är en självsäker en eller om det finns några gropar i livet. Nästan som en tankeläsare.

Det är många som blir mobbade eller kanske mobbar sig själv såattsäga och bygger upp en tanke om sig själv. Det kan vara det att man ändå sedan första klass kanske inte har varit en utav de ”populära” och börjar sedan se ned på sig själv pågrundutav det. En känsla av att man inte är accepterad av kompisar, familj, allmänheten, ja, livet. Eller så kanske man EN endaste gång under lågstadiet har fått en kommentar om att ”du har så stor näsa” och den där kommentaren kan gnaga sig fast i hjärnan och jämt och ständigt hemsöka tankarna framför spegeln. ”Jag duger inte” ”jag är ful” ”varför är jag jag?” och en miljon frågor uppstår. Man kan ha umgåtts med fel sorts människor, de som bara säger att man är snygg och har fint hår etc.etc. men aldrig får någon kommentar om vilken bra människa man är eller att man får beröm för något man har gjort. Sen finns det många som växer upp i en familj utan uppmärksamhet. Vi människor behöver en bra sorts uppmärksamhet, såsom beröm för att man är så bra och stöttande föräldrar, men , har man en mamma som bara bryr sig om småsyskonen och att dricka, eller en pappa som bara jobbar och grälar, så är det svårt att känna sig bra. 

Då tror jag att man någon gång under livet måste vakna upp och inse att – jag behöver BRA människor i mitt liv. Bara radera alla som trycker ner en eller får en att känna sig otillräcklig. Mina kompisar som bara dricker och kallar dig bög, hur mycket betyder de för mig egentligen? Behöver jag de? Min alkoholiserade pappa, behöver han hjälp för att våran relation ska funka? Min kille som bara utnyttjar mig och inte vågar visa upp mig, är han värd mig? Om inte – delete.

Det handlar liksom om att prova sig fram. Att umgås med rätt personer tror jag har himla mycket att göra med självkänslan. Jag brukar undvika att vara med de som jag märker innerst inne har en dålig självkänsla men aldrig vill inse det och bara bygger upp en busig, dryg och ”modig” fasad. Men samtidigt så tycker jag synd om de. Jag menar, skolans populäraste tjej kanske har en avliden pappa och en mamma som missbrukar medicin och måste ta ansvar för sin lillebror? Den tyste med få vänner kanske har dunderbra självkänsla och är elitspelare i golf? Det är så svårt för vissa att känna av om man umgås med rätt personer och lyfta upp de som går med egoboosten på högsta nivån eller prata med de som har det svårt. Det finns ju inget annat man vill än att hjälpa till. Bara sätta sig ned och fråga ”hur mår du?” skulle betyda så mycket för varje person. Det finns alltid en vilja att prata med någon, oavsett om man vill inse det eller ej. Om folk skulle våga prata ut och berätta hur man egentligen mår skulle det vara en sån stor skillnad på folks självkänsla. Tillsammans kan vi hjälpas åt, ellerhur?

Mina tips för att förbättra självkänslan och självförtroendet

Utmana dig själv en gång varje dag. På bussen påväg till skolan eller i sängen innan det är frukost, bestäm en sak som du ska göra. Det kan vara allt ifrån att prata med en ny människa, äta lunch i matsalen till att våga räcka upp handen en gång extra på svenskalektionen.

Skriv upp allt positivt med dig själv och allt negativt. DOCK bara 3 saker som du gillar minst med dig själv och arbeta sedan med de sakerna. Bomba med positivt och minska på negativt. Inget ytligt allowed.

Ta för dig! Om läraren frågar vad du tycker om djurmisshandel – spy ut alllllllt du tycker! Låtsas som att du sitter själv i ett rum med någon du litar på, även om det är ett smockfullt klassrum.

Umgås med de som lyfter upp dig till himmelen istället för de som trycker ner dig till asfalten. Alltså man märker stor skillnad tillslut och inser faktiskt hur dåligt man har haft det.

PRATA! Vet att de flesta hatar att prata med kuratorer, handledare eller vuxna överhuvudtaget. Men, sätt dig med en vuxen du litar på och prata ut om allt.

Sätt upp mål för dig själv.Precis som översta punkten. Kanske att planera hur du ska jobba bättre i skolan? Det spelar faktiskt stor roll för självkänslan att planera.

Klä dig i vad du vill. Yesyesyes! Att ha på sig det man tycker är bekvämt och visar upp ditt självförtroende är så mycket härligare än att copycata resten av 14åringarnas klädstil. Prova dig fram, vilka kläder gillar du? Är det mjukisbrallor – men go for it!

Intala dig själv varje dag att ”jag är bäst” ”jag kan övervinna världen” ”jag ska banne mig få det där arkitektjobbet någon dag”.

LIVSMÅL! Baam så viktigt. Att ha något att se fram emot är mycket roligare än att bara tänka ”jag ska genomgå högstadiet sen kan jag hoppa av skolan”. Skriv en bucketlist på ALLT du vill få ut med ditt liv. Designa kläder, äga ett toppmodernt hus, gräva tunnlar eller vara lyckligt gift med 7 barn. Vad spelar det för roll vad det är, bara man tror på det så KAN det hända! Mål är livets nyckel typ 😀

– You have to love yourself before you can love someone else

yesyeslalala

 

När blev det viktigare att vara frisk på utsidan än på insidan?

Idag innan duschen fick jag en liten tankeställare. Det där jävla skönhetsidealet.

Detta inlägg och tankarna är baserat på mig och mina upplevelser, tror inte att en 50 åring förstår de eftersom att idealet är som störst omkring my age.

Idag är det som sagt viktigare att vara frisk på utsidan än på insidan? Man ska vara lagom lång, smal, alltid ha fixat hår, makeup, och självklart den trendigaste (tråkigaste) stilen. Men, vem pratar ens om välmående längre? Vem bryr sig egentligen om att ha en balanserad vardag och ett sunt liv? Uppenbarligen inte många. Jag tycker att en frisk person är en person som sover bra, äter bra, tränar lagom och det lyser om.  Det handlar dock inte om att man MÅSTE äta sådär många kalorier och träna sådär mycket, utan för mig handlar att vara sund om att vara sund mot sig själv. Om man sitter på en restaruang med den där kompisen som bara bryr sig om kalorier och som tänker ta en ceasarsallad, medans man själv vill ha en slaskig oljig pizza. Tar man den där pizzan då? Om man verkligen vill ha den och tar den, DET är att vara sund för mig.

Jag brukar tänka att den som sitter bakom sin skärm i Texas med chicken nuggets framför sig och skriver dumma saker om Kim Kardashian, hur mår den personen egentligen? Och vem mår sämst, Kim eller personen? Bara ett exempel.

Den som lägger ned tid på att läsa folks ask där A skriver saker om B och C tycker inte om A och C är en bitch, hur värt är det? Att gå på stan med en kompis, se någon som ser lustig ut enligt en och sedan göra sig rolig på personens bekostnad. Hur jävla värt är det?

Tillbaka till ämnet. For gods safe, hur himla viktigt är det egentligen att hänga med rätt personer för att få status, hur himla viktigt är det egentligen att ha helt nyrakade ben? Hur himla viktigt är det egentligen att få veta att Lisa hänger med Kalle?

Självförtroende och självkänsla handlar för mig inte om att se bra ut och vara med ”rätt” personer. Det handlar om att vara frisk, självsäker och våga bjuda på sig själv! Hellre våga räcka upp handen på engelskan än att lägga ut 2 selfies på instagram per dag.

Och sen, varför i helvete bry sig om andras business? Måste man verkligen bli kokande avundsjuk för att Angie har fått en ny jacka? Varför inte ge komplimanger istället? Och om Jennie har fått A på ett prov, varför inte bara gratulera och ha Jennie som förebild istället för att sura o deppa? Vi tjejer borde egentligen stötta varandra, pusha varandra och hjälpa varandra istället för att bitchblickas och vara avundsjuka. Vägen till framgång handlar väl mer om att kämpa för det man vill än att bry sig om andra.

Detta inlägg blev himla flummigt men känner att jag fick ut mina tankar, och kroppen är bara ett transportmedel genom livet, det är själen som räknas, right?

DSC_0226

Avslutar inlägget med en nofilter nomakeup bild. Snea tänder, finnig panna, flottigt hår och ljusa ögonbryn. Om jag bryr mig? Inte ett skit.

 

Vintertrött

Hej bloggisen!

Satte mig precis ned vid skrivbordet med en knäck i munnen och började klunka på det som såg ut som saft. C-vitamin. Känner verkligen att jag behöver det just nu.

Jag är en sån som är rätt sprallig av mig, energisk (eller energetisk som Maria Montazami säger), och pratglad. Engagerad,social och skrattglad. Men det är bara när det är varmt ute och solen glimmar. När jag går på mina aktiviteter i veckan, pluggar bra och lägger mig lagom sent. Men, när vintern och jullovet kommer så försvinner allt det där. Min lust på livet försvinner.

Jag blir trött, energilös och irriterad. Gnager på mamma varje sekund såfort hon säger något som jag anser vara jobbigt. All min humor försvinner, kommer aldrig på något roligt att säga. Jag lägger mig 2 på natten och stiger upp som en zombie klockan 12, trots att jag har sovit huuur länge somhelst. Äter godis eller chips varje kväll. Nördar med mobilen stup i kvarten. Äter inte lika mycket mat utan hugger i mer på snackset. Finnarna tar över hela mitt ansikte och min hud blir torr som attan. Om jag gillar vintern? Nja. Det går ju att diskutera.

Grejen är att jag blir så enormt rastlös och hängig när jag inte har mina vanliga rutiner med skola, kompisar, måltider, träningar och sömn. Hela jag bara bananar ur. Det hatar jag. Jag vill ha värme och sol. Jag vill ha en rolig (med andra ord torr) humor. Jag vill inte vara trött hela dagen och sen lagom till att jag ska lägga mig få ett energirus. Jag vill kunna gå upp klockan 7 utan att vara övertrött. Jag vill röra på mig. Jag vill lära mig saker. Jag vill skratta och ha kul. Men, denna jädrans vinter som inte ens är vinter utan bara en period när det är kallt ute och snön försvinner, förstör för mig. Så himla mycket. Jag menar, det har gått 17 dagar på jullovet och det känns som att jag har sovit mig igenom dagarna? I början av jullovet tänkte jag att, detta ska vara en viloperiod för mig. Jag ska ladda upp batterierna inför allt kommande skolarbete. Jag tänkte att, detta lov är det okej att sova halva dagen. Men det är det fanimej inte. Har tre dagar kvar innan skolan börjar, men jag känner mig inte ens pigg och laddad? Bara trött, trött och trött.

Ikväll ska jag äta så mycket chips så jag mår illa och aldrig mer vill äta det. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och läsa en tidning istället för att fastna med mobilen i några timmar. Imorgon ska jag inte försöka somna om när jag har vaknat av ljuset. Jag ska följa med solen upp och ned. Jag ska gå på promenad och äta ordentliga måltider. Skratta och ha roligt. Sminka mig som jag vill, ta hand om min hud och fixa håret. Gå ner på stan och leta nya kläder. Det får vara mitt botemedel. För nu, tänker jag inte låta den där jävla trötthetsguden drabba mig. Jag ska vakna upp ur mitt ide! Watch out 😉

DSC_0487

Den hör dagen var den roligaste i hela mitt liv. Skrattade som fasiken och jag bryr mig inte om hur knäppa vi ser ut. Sorry malle 😀

Att håna bloggare

Hörrni, jag vill säga en viktig sak. Vem säger liksom att bloggare är ”töntar” och att det är pinsamt att blogga? Det är ingen som har sagt så till mig eller så, men det är liksom så de som inte bloggar ser på oss. Det är den bild som har skapats. Vad jag har märkt i alla fall.

I måndags var det några nior som höll tal inför oss i min svenskagrupp. En utav talarna tilltalade mig rätt mycket. Hon berättade för alla oss, kanske 50 pers att hon bloggar på en rätt stor blogg (har själv inte läst den) och vill bli Sveriges proffs inom ridning. Alltså wow, att ens våga säga något sånt? Att stå för det man så gärna vill, oavsett om det handlar om att man vill bli barägare, revisor eller proffs inom något. DET tycker jag är modigt och coolt på hög nivå!!

Jag blev i alla fall fascinerad och liksom inspirerad. Men samtidigt kom tankarna gåendes, att människor utanför denna bloggbubblan liksom hånar någon för att man gör det man vill göra och älskar. Jag tycker att man ska stå för det man gillar och vara stolt över det. Oavsett vad det handlar om! Så CREDS till de som vågar sticka ut, gå rak i ryggen och kunne berätta vad man gillar att göra. T.ex. att blogga.

Sen en annan grej som jag tror att folk inte riktigt förstår, att de som bloggar på heltid tjänar sjuka pengar och sliter även de. De kanske t.om. sliter mer än den där byggarbetaren som bara hånar folk som sitter hemma på arslet och bara skriver på datorn. Det är inte så i verkligheten.

halloween

Önskelista

Tänkte att det nu är dags att skriva önskelista! 😀 Så jag kommer att ta bilder från google på allt jag önskar mig, perfekt!

Ricinolja

Min kompis använder ricinolja och herregud. Skulle verkligen kunna döda för hennes hårlängd! Har därför googlat upp lite om ricinolja och det verkar verkligen helt awsome. Så det står på min önskelista.

untitled (4)

Apholosophy body scrub & body butter

Har läst om dessa och de verkar jättebra, jag som lätt blir torr skulle nog verkligen kunna dra nytta utav dessa! De kom nog in i butik igår, är alltså nyheter (de med doft är nya) så de önskar jag mig.

untitled (6)

 Anastasia Dipbrow Pomade – blonde
Gaaash vilken crush jag har i denna produkt just nu! Har läst sjukt bra om denna produkt och jag tror verkligen att den skulle passa mig! SÅ högt placerad på min wishlist of the year, tyvärr väldigt dyr!
imagesO9I503SR
Jag kommer inte riktigt ihåg vad mer som finns på min önskelista förutom presentkort på t.ex. H&M, Cubus och så, men jag får helt enkelt uppdatera när jag kommer på!

How to : Organise your life

Okej , jag vet själv att det är väldigt lätt att hamna i ett trassel och ett dåligt mönster som man tror att man kommer att vara fast i typ hela livet. Man känner att livet är orättvist och allt är helt fullständigt omöjligt. Man känner sig kass.

Den situationen var jag i för typ 2 veckor sedan. Det kan bero på olika saker, men vanligast är ju stress i skolan, sen kan andra saker även påverka såsom ett dåligt hem, bråkig familj eller svängigt med kompisar.

Det viktiga när man hamnar i detta trassel är att aldrig ge upp.

Om det är spanskan som krånglar, eller att man ligger efter i alla ämnena, självförtroendet kanske inte är på topp efter ett dåligt provresultat – men – se till att fixa det då!

untitled

Prata med en lärare och berätta , var inte rädd för att erkänna dina misstag. Kanske har du suttit med kompisar och babblat för mycket, slösat tid på mobilen, hänkat på de andra på rast för tidigt alla dagar i veckan, eller inte varit aktiv på lektioner. MEN se till att ändra på det då!

När jag kände att detta var för jobbigt och jag mådde inte bra pga. stress och press så såg jag till att lösa det. Bestämma mig för att – nu jäklar ska det bli en förändring! Därför började jag tänka positivt, såsom att, när jag väl har tagit mig till skolan för att spendera 7 timmar där, då ska jag se till att göra något utav det också.

Sedan också, typ det viktigaste, sitt inte med kompisar om du måste fokusera. Vissa tror ju att ”jamen jag jobbar bättre med mina kompisar än själv”. Pfffft nej du. Bara att sitta bredvid en kompis stör en, även om man skulle ha silvertejp på sig. Så, let it go och tänk att de kompisarna som går iväg i en klunga och sätter sig, de kommer förmodligen inte att jobba ett skit, och du själv är smartare som vill jobba effektivt .

Och mitt sista tips är att skilja på rast och inte rast. Alltså det är så lätt att ta upp mobilen och börja fippla med den och sen – wops så blev det lunch! Tänk på att fokusera så mycket att handen värker och sedan, när det är lunch/rast, då är det fritt fram att göra vadsomhelst!

Alltså :

*Sitt själv och strunta i vart de andra sitter

*Sitt gärna där det är tyst

*Gör upp en plan om vad som ska göras tillsammans med lärare, då blir allt mycket klarare och lättare

*Stäng av mobilen

*Skilj på rast och lektion

*Tänk positivt, såsom ” jag ska ta vara på dessa timmar nu” och ” när jag är klar med allt i dagens slut kan jag göra vad jag vill” typ.

untitled (2)

Man mår så mycket bättre om man har allt klart för sig och ligger bra till i skolan. Det är värt det i slutet!

PS, man är inte tråkig bara för att man pluggar mycket. Kunskap blir pengar! 😀

untitled (3)

 

Debatter

Jag läser många bloggar. Men nästan bara de största. En utav de är Nellie Berntssons blogg. Även hennes instagram. Det är nämligen så att hon la upp en boostbild där det stod typ att man ska vara stolt över sig själv med tre bilder på sig själv i träningskläder. alltså träningsbh samt byxor. hon stod i sitt varma rum. Och vad får hon för kommentarer? Sånt som att hon var smal, pushupade och blablabla. Alltså vilka avisfisar. Sedan läste jag även denna tjejens blogg och även hennes inlägg om detta var helt stunning. Här kan ni läsa inlägget. ehh och sen så snor jag även citatet som jag blev helt kär i

En människa som är nöjd med tillvaron och livet har inget nöje i att se ner på andra.

 

What Susie says about Sally says more about Susie than Sally.

 

Tänker inte skriva ett jättelångt inlägg om detta men usch vad jag hatar omogna kommentarer om saker och ting. Keep it inside för i hela världen. *spyfärdig*