När blev det viktigare att vara frisk på utsidan än på insidan?

Idag innan duschen fick jag en liten tankeställare. Det där jävla skönhetsidealet.

Detta inlägg och tankarna är baserat på mig och mina upplevelser, tror inte att en 50 åring förstår de eftersom att idealet är som störst omkring my age.

Idag är det som sagt viktigare att vara frisk på utsidan än på insidan? Man ska vara lagom lång, smal, alltid ha fixat hår, makeup, och självklart den trendigaste (tråkigaste) stilen. Men, vem pratar ens om välmående längre? Vem bryr sig egentligen om att ha en balanserad vardag och ett sunt liv? Uppenbarligen inte många. Jag tycker att en frisk person är en person som sover bra, äter bra, tränar lagom och det lyser om.  Det handlar dock inte om att man MÅSTE äta sådär många kalorier och träna sådär mycket, utan för mig handlar att vara sund om att vara sund mot sig själv. Om man sitter på en restaruang med den där kompisen som bara bryr sig om kalorier och som tänker ta en ceasarsallad, medans man själv vill ha en slaskig oljig pizza. Tar man den där pizzan då? Om man verkligen vill ha den och tar den, DET är att vara sund för mig.

Jag brukar tänka att den som sitter bakom sin skärm i Texas med chicken nuggets framför sig och skriver dumma saker om Kim Kardashian, hur mår den personen egentligen? Och vem mår sämst, Kim eller personen? Bara ett exempel.

Den som lägger ned tid på att läsa folks ask där A skriver saker om B och C tycker inte om A och C är en bitch, hur värt är det? Att gå på stan med en kompis, se någon som ser lustig ut enligt en och sedan göra sig rolig på personens bekostnad. Hur jävla värt är det?

Tillbaka till ämnet. For gods safe, hur himla viktigt är det egentligen att hänga med rätt personer för att få status, hur himla viktigt är det egentligen att ha helt nyrakade ben? Hur himla viktigt är det egentligen att få veta att Lisa hänger med Kalle?

Självförtroende och självkänsla handlar för mig inte om att se bra ut och vara med ”rätt” personer. Det handlar om att vara frisk, självsäker och våga bjuda på sig själv! Hellre våga räcka upp handen på engelskan än att lägga ut 2 selfies på instagram per dag.

Och sen, varför i helvete bry sig om andras business? Måste man verkligen bli kokande avundsjuk för att Angie har fått en ny jacka? Varför inte ge komplimanger istället? Och om Jennie har fått A på ett prov, varför inte bara gratulera och ha Jennie som förebild istället för att sura o deppa? Vi tjejer borde egentligen stötta varandra, pusha varandra och hjälpa varandra istället för att bitchblickas och vara avundsjuka. Vägen till framgång handlar väl mer om att kämpa för det man vill än att bry sig om andra.

Detta inlägg blev himla flummigt men känner att jag fick ut mina tankar, och kroppen är bara ett transportmedel genom livet, det är själen som räknas, right?

DSC_0226

Avslutar inlägget med en nofilter nomakeup bild. Snea tänder, finnig panna, flottigt hår och ljusa ögonbryn. Om jag bryr mig? Inte ett skit.

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>